måndag 12 september 2011

Finna lyckan och meningen med livet

Jag lägger oerhört mycket tid på att fundera kring vad jag vill. Och om jag ibland tvekar, är det då de praktiska detaljerna som sätter krokben för mig..? Och varför bygger jag mina beslut kring att det ena utesluter det andra..?

Önskar att jag kunde vara bättre på att säga till mig själv att vad jag än väljer så blir det bra, förutsatt att jag ställer mig bakom beslutet helhjärtat och struntar i vad alla andra tycker. Att inte sträva efter att alltid fatta det perfekta beslutet, ett som jag absolut inte kommer att ångra senare.

Jag analyserar och funderar, fastnar slumpmässigt på små öar av oro och rädsla och mår dåligt en stund, innan jag tar mig samman och simmar vidare till nästa Island of Fear.
Ö nr 1: Att jag ofta känner mig stressad, vilket beror på att jag vill känna att tiden och jag själv ska räcka till och att omgivningens förväntningar är superviktiga och spelar så stor roll för mig.
Ö nr 2: Att jag stundtals känner mig rädd och orolig, och att det är viktigt för mig att känna mig trygg och ha den övertygelse som behövs för att förstå att allt kommer gå bra för mina barn, min familj och mig själv.
Ö nr 3: Jag vill känna mig älskad och behövd för den jag är, i en relation vill jag uppleva en självklar gemenskap och samhörighet.
Ö nr 4: Att min ryggsäck med min historik och förflutna ska bli så tung och kompakt att jag ramlar omkull och inte kan resa mig igen.
Ö nr 5: Varför kan man inte bara strunta i att jämföra sig med andra, det är ju bara så dumt. Varför bestämmer jag mig inte aktivt för hur stort glappet ska vara mellan det idealliv jag önskar mig och det slags liv jag tillåter mig att leva genom förväntningar och övertygelser..?

Hade varit så skönt att bara känna harmoni och ro, att inte kämpa för att vare sig känna sig älskad eller älska tillbaka, och att leva i en relation utan inslag av tvivel och osäkerhet. Och att få vara helt frisk utan några orosmoln kring hälsan, att det var självklart att sjukhusbesök och provtagningar inte var en del av tillvaron.
En tydlig, friskt grön och lycklig livslinje – varför ska det vara så komplicerat att finna den..?

Jag antar att tankarna är en naturlig process men de tar extremt mycket energi.
Och visst ligger det en poäng i att alla erfarenheter ger oss lärdom, något att se tillbaka på och kanske uppskattar man livet lite extra efter en tuff motgång.
Men ibland kan lärdomarna och erfarenheterna komma alldeles för tätt, de lägger sig på hög och kväver mig nästan som en blöt filt.

Att hitta det perfekta livet, är det någonsin någon som lyckats med detta..?
Man stannar till, man tittar i backspegeln och reflekterar över vad man gjort de senaste åren. Blev det som man föreställde sig..? Blev det som man önskade..? 
Men om livet är som en berg och dalbana, så gäller det väl bara att se till att topparna blir fler än dalarna..?
Svar ja, men då måste man också förstå att vara lycklig är ett val man själv gör, inte något som händer om man har tur.

Och självklart vet jag ju också att det handlar om det personliga ansvarstagandet som jag skrev om häromdagen; förändra det du kan, lär dig tycka om resten och ignorera det du inte kan lära dig att tycka om.
Att bli duktig på att fokusera på det man vill ha mer av, att inte elda på obehagliga saker med sin energi.
Men jag skulle oftare vilja känna att jag Lever i motsats till Existerar. Att man provar allt man vill prova, utan ångest. Av erfarenhet vet jag ju att motstånd skapar smärta, det handlar om att flyta med eller flyta runt.

För mig är det helt nödvändigt att ha klara mål och visioner i livet, eftersom jag känner att ett liv utan mål saknar mening och ett liv utan mening kan inte vara lyckligt.
Det kan möjligen vara tryggt, bekvämt, okomplicerat – men absolut inte lyckligt.
Lycka är fånigt nog också en paradox, man känner den bara så länge man inte har fångat den, efteråt blir den lätt något vi tar för givet.

Jag tror att den optimala och mest harmoniska livsstilen motsvarar ens djupaste värderingar och ideal. Inte de politiskt korrekta utan de man verkligen tror på innerst inne. Man måste bara våga erkänna för sig själv vilka de är och leva efter dem.

"Den största synden du kan göra är att inte älska dig själv".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar