Bamba vs restaurangbesök

Den som mot förmodan vill återuppleva 70-talets kvarsittning i bamba rekommenderas ett besök på restaurangen Mongolian Barbacue I Göteborg.Där får man nämligen skäll och blir utan efterrätt, om man inte äter upp på tallriken. Det fick 22-årige Danilo och hans sällskap erfara härom veckan. I Göteborgs-Posten berättar Danilo att hans kamrat inte orkat äta upp allt han tagit till sig från buffén.Servitören vägrade därför att servera glass med argumentet att dessert bara ingår för den som äter duktigt.Samma budskap serverades av restaurangchefen, ihop med svordomar och en föreläsning om de svältande barnen i Afrika. Sedan blev Danilo och hans sällskap utslängda och bannlysta.Varför restaurangchefen befarade att gästerna skulle försöka komma tillbaka efter att ha blivit mästrade och förolämpade är oklart.
Krasst sett är det upp till restaurangägaren att sätta upp villkor i det underförstådda avtal vederbörande ingår med buffégästerna, men då gäller det att vara tydlig.Vill man tvinga vuxna människor som betalar för ens tjänster att äta upp fast de inte tycker om eller orkar maten, ja då måste man se till att berätta om sin policy så att de vuxna människorna kan ta ställning till om de vill bli tvångsmatade eller inte.Danilo och hans sällskap hade uppenbarligen ingen aning om vad som gällde och hade i princip kunnat ta strid för att få den där glassen de betalat för.Ur ett serviceperspektiv är historien ett skräckexempel. Driver man restaurang är det allra viktigaste givetvis att man serverar bra mat, men nästan lika grundläggande är känsla för service.
I Göteborg är konkurrensen i krogbranschen hård, och den som inte kan ta hand om sina gäster kommer förr eller senare att bli sittande i tomma lokaler.Restaurangchefen på Mongolian Barbacue gillar inte folk som lämnar mat, deklarerar han i tidningen med hänvisning till den pågående svältkatastrofen i Afrika.Att man skulle kunna välja andra metoder än tvång och förnedring för att få sina gäster att bete sig hållbart och humanistiskt verkar inte finnas på kartan. Men ändå; hade inte en rejäl gristunna legat i linje med den gammaldags bambastilen man kör på Mongolian? Ett annat mer modernt alternativ vore att införa så kallade doggy bags. På amerikanska restauranger är det kutym att restauranggäster får med sig det de inte orkar äta upp i en matlåda.På så vis får man bukt med kostsamma och onödiga matsvinnet.På Mongolian skulle man kunna komplettera lådan med ett avtal där gästen vid vite förbinder sig att äta upp resterna nästa dag.
Så slipper restaurangchefen bli så där arg igen.

Mardrömssemestrar vill vi inte ha...

Idag tänkte jag lämna de tunga ämnena och gå in på lite mer av vad vi brukar benämna som i-landsproblem.
Icke tänker man om man läser nedan inlägg och varit med om samma sak. Jag är med, absolut.

Jag har varit med om exakt samma sak som familjen nedan, faktiskt just i Turkiet och t om på samma hotell som familjen. Ändå röner resebolaget Nazar som säljer mängder med resor just till dessa fantastiska mastodonthotellanläggningar mycket stora framgångar.
Resor med all inclusive säljs som aldrig förr och Nazar som är stora i Turkiet marknadsför sig själva som "Lyxsemester för alla" och "Vi är specialister på femstjärniga lyxhotell med All Inclusive för hela familjen". Ändå har bolaget allra flest anmälningar hos ARN av alla resebolag. Utan närliggande konkurrens.
Nästan alla anmälningar handlar om magsjuka på hotellet, dåligt hanterad mat, smutsiga pooler, strul med hotellrum och transfer och som pricken över i - dåligt bemötande av personal och servicefunktioner på plats.
Nazar arbetar nämligen efter devisen "billiga priser, men inga kontor eller servicecenter". Allt sköts över internet och mail alternativt i bästa fall över tfn. Vilken bluff och ändå fortsätter vi köpa resor av dem.
Lägg ner, ärligt talat. Allra flest anmälningar hos ARN - behöver man fler varningstecken..?
- "Ja, hej - jag skulle vilja ha en 40 000 kr all-inclusive semester till ett av era hotell med minst antal anmälningar hos ARN"..? Skulle inte tro det.

Tre svenska småbarnsfamiljer ville glömma den regniga sommaren och köpte en femstjärnig semestervecka all-inclusive på ett hotell i Turkiet. Av 14 personer i sällskapet blev 12 magsjuka.

"Statistiskt är det inte tillräckligt många för att kunna lägga skulden på hotellet", säger bolagets vd till SvD.se.

Allt rullades även upp i Uppdrag granskning och familjerna berättade om semestern som förvandlades till en mardröm när yngsta dottern började kräkas dag 2 på den utlandsvistelse man hoppades skulle ersätta den bortregnade sommaren. Ett dygn senare började även storebror kräkas.
– Vi hade i princip bara en dags semester tillsammans. Sedan fick vi gå i skytteltrafik mellan sjukhus och hotellrummet och torka spyor, säger pappan till SvD.se.
Familjen skulle sammanstråla med ytterligare två familjer på Hotell Pegasus World i semesterorten Side i Turkiet. Väl framme började även flera av de nyanlända familjemedlemmarna insjukna. 
Även andra hotellgäster kräktes på hotellet.
– Det var flera som kräktes vid frukosten, personalen kom med slaskhinkar, säger pappan till SvD.se.
Enligt SVT:s granskning insjuknade totalt 21 personer under vistelsen på Hotell Pegasus World.
Flera av familjerna har nu begärt ersättning från researrangören samt anmält Nazar Nordic till Allmänna reklamationsnämnden.
Men researrangören tycker inte att det finns någon som helst anledning att ersätta resenärerna i dagsläget.
– Det kan låta hårt men under perioden bodde väldigt många turister på hotellet. Av dessa har ett tiotal blivit sjuka. Det är inte ett tillräckligt sunderlag för att man ska lägga skulden på hotellet, säger vd Kemal Yamanlar till SvD.se.
Han säger också att det görs regelbundna kontroller i hotellets kök och att dessa inte har visat några spår av bakterier under den aktuella perioden. Enligt researrangören har sällskapet troligtvis drabbats av smittan någonstans utanför hotellet. Men enligt familjen är detta uteslutet – man hade betalat för helpension och åt bara på hotellområdet.
– Det var spyor och kräk överallt och så säger de att det inte var på deras hotell, säger mamman upprört till SVT.
Nu väntar beslut från ARN. Kemal Yamanlar lovar att betala ut ersättning OM resenärerna får rätt. Samtidigt säger han att han bett de besvikna resenärerna om hjälp att spåra källan utan framgång.
– Det är klart att jag vill reda ut det här. Jag har skickat brev till de som klagat för att få på om vi t ex rekommenderat någon restaurang som inte är bra till exempel. Men det är nästan ingen som har svarat, säger han till SvD.se.

Oops, I wonder why..?

Nu får ni ha en riktigt fin dag allihop och kom ihåg - boka ingen all-inclusive semester..!

Rädsla vs maktlöshet, en förfärlig kombination...

Semesterveckan var fantastisk.
Underbart att få sova, omge sig med familjen och bara vara utan måsten, klocka och krav. 

Men jag tänkte inte skriva om det idag, hur bra jag har haft det sista veckan, när mina tankar oavkortat och oavbrutet går till Norge och dessa fruktansvärda händelser som förmörkat och sorgfyllt oss alla. 
Vad är det som händer med världen, med oss människor, med vår framtid..?

Att döda unga människor är att försöka sig på att förinta framtiden. Inget annat skapar så mycket oro och rädsla som när unga människor dödas, människor som berövas framtid, en framtid som berövas människor och föräldrar som tvingas överleva utan sina barn, barnen som skulle vara deras framtid. Unga människor faller offer för våld. Unga människor lever i en farlig värld. Diffusa hot vi upplever om kring oss, men inte kan namnge.
Rädsla är ett uttryck för självbevarelsedrift och ibland är det onekligen på sin plats att vara rädd. Ibland är det människans rädsla som räddar henne, som hindrar henne från att vara dumdristig och ta onödiga risker.
Men rädslan är också farlig eftersom rädsla också hänger ihop med våld och ondska.
Etologer som studerat hur djur beter sig när de upplever sig vara hotade och utsatta för fara beskriver hur de, precis som rädda människor, pendlar mellan två responser: driften att fly och aggressivitet.
Aggressiviteten tar sig ofta våldsamma uttryck, hos både människor och djur. Den fullt legitima driften att försvara sig själv kan slå över i något annat, rädslan kan leda till att våldet ökar.
Det finns fog för den rädsla många människor känner i dag. Men det finns också goda skäl till besinning. Rädslan begränsar människan och beskär hennes frihet. Rädslan tar makten över henne och styr hennes beteende. Inte sällan leder rädsla till att människor beväpnar sig och därmed bidrar till att göra världen till en ännu farligare plats... 

Före och efter, det är den enda indelning som finns; före och efteråt.
Det lyser ingen sol in i mitt arbetsrum idag. Det flimrar förbi ansikten på dataskärmen.
Föräldrar, familjer, enskilda saknade. Gärningsman, poliser och överlevanden.
Innan och efteråt och avgrunden som öppnar sig däremellan.
All vår vardagliga väntan, någon dröjer, all vår ängslan. Det som kunde ha hänt. Och så händer det.
Och allting blir tyngdlöst tyst.
Det är efteråt. Skonad sitter jag bakom mina ord. Att sakna ord är ingenting och att skämmas är skamlöst. Vi som blev skonade skäms. Sträcker fram våra meningslösa händer.
Vi är här, försöker vi säga. Utan att begränsa vad vi menar med här.
Före - efteråt.
Det enda som finns är det obeskrivliga avståndet mellan innan det hände och när det har hänt.
Är det någonting jag kan göra?
Vi som blev skonade - ska vi känna lättnad? För att vi är här.
Kunde vi upphäva avgrunden mellan innan och efteråt, skulle vi göra det men det kan vi inte.
Kan vi inte spränga väg till ett rum där sorgen är portförbjuden ska vi hålla tyst.
Våra intetsägande armar. Vi vill bara hjälpa.
Världen deltar i sorgen, står det. Så går det inte till.
Sorgen är inte tillgänglig för världens allmänna deltagande.
Sorgen är enskild och personlig, sorgen är bara din.
Världen kan bara fortsätta som om någonting hänt. Vi tränger oss på med att vi finns i all vår otillräcklighet.
Är det ingenting jag kan göra? Ingenting? Jag kan inte dela din sorg; den är odelbar, hel.
Det där ögonblicket innan. Den där evigheten efteråt.
Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små. Jag vill bara säga det en gång till:
jag är den del av dig som blev skonad och jag är här.

Idag tar jag en tyst minut klockan 12, tillsammans med alla andra som finns kvar här och runt omkring oss.
Har du någon att älska, glöm inte att visa det.

4 timmar kvar...!

Ok, ok - jag börjar med en veckas semester, sen ska jag tillbaka och jobba ytterligare 5 långa, svettiga dagar. Men vad gör väl det, just nu känns livet väldigt enkelt och skönt..!

När det är sommar och semester brukar jag ta mig tid att läsa böcker. A lot of them.
Jag älskar att välja ut vad jag ska läsa, att ha alla de där nya obläddrade sidorna framför mig och helt försjunka i någon annans tankar och berättelser en stund.
En av böckerna jag läste förra sommaren var Paulo Coelhos "Zahiren".
En bok som handlar om en resa, en längtan och en stor kärlek.
I boken fick han mig att tänka på ett nytt sätt kring vilka som är mina vänner. Jag har nog alltid tänkt att de riktiga vännerna är de som finns kvar och där när det är jobbigt och svårt i livet. Som stöttar och tröstar när livet kärvar för en. Så kan det kanske vara, men Paulo Coelho beskriver det precis tvärtom.
De riktiga vännerna är de som finns kvar när det går bra för oss. De står på vår sida och gläds osjälviskt och ärligt åt våra framgångar.
De falska vännerna är de som bara dyker upp när vi har det tufft. De sätter upp den sorgsna, empatiska och medkännande minen fast de känner inom sig att vårt lidande egentligen ger dem tröst i deras eget sorgliga liv.


En annan reflektion jag vill dela idag är att de mest utsatta glöms bort i tystnad. Varför är det så?
Vad händer med de människor som befann sig i utanförskap innan ekonomiska kriser tog sitt strupgrepp?
Vad händer med den unga tjejen som inte längre får behålla sin arbetsträningsplats för att pengarna är slut i hennes stadsdel? Vad händer när hon hänvisas till socialbidrag och långa, ensamma och tomma dagar..?


Varje dag får vi höra och läsa om hur arbetslösheten drabbar Sverige. Politiker debatterar högt och lågt om vad som är lösningen och hur nya jobb skapas, men lämnar ett ynka litet utrymme i debatten om de personer som redan innan krisen befann sig i marginalen.
Att rädda jobben till varje pris är högsta prioritet, men samhällets ansvar kan ju inte bara handla om de som arbetar eller riskerar att bli utan arbete. Ansvaret sträcker sig förstås också till människor som olika sätt är socialt utsatta och som inte är i närheten av arbetsmarknaden.


När ekonomiska anslag minskar för verksamheter som arbetar mot utanförskap, när placeringar för enskilda individer avbryts, så är det kortsiktiga lösningar. En ung människa som hamnar i kriminalitet och/eller missbruk är en ofantligt mycket större kostnad på lång sikt. Framförallt för det mänskliga lidandet.
Det behövs långsiktighet och kontinuitet. Unga tjejer och killar behöver hopp och framtidstro.
Men när pengarna tar slut och prioriteringar görs kommer människor i kläm.


Om de personer som redan var utsatta är det tyst. Ingen debatt om den enskilda individen som finns i marginalen eller bevaka rättigheterna för de människor som inte skriker så högt.
Och fastän det är tyst och pengarna sinar så finns behoven kvar. Under tiden eldas bilar upp, hemmagjorda bomber kastas och frustrationen växer.


Hur blev det så i välfärdssamhället..? Och hur blev vi, i denna medmänskliga och rättvisa demokrati, ett land där det tillåts att glömma bort människor som far illa..?


Till sist; för er som inte fick se Morrisey i Stockholm igår (inställt pga ihållande regn... märkligt... det måste man väl kalkylerat med när planerar spelning i ett land med 249 regndagar per år..?)
Anyways, han spelar på Hultsfred på lördag, garanterat & inget snack om saken säger festivalchefen.
Inget regnande i Hultsfred alltså :)


Önskar er alla en skön helg och med hopp om sol och värme..!

Två dagar kvar & idag blir det lite djupt

Jag älskar att bo i Göteborg.

Att vandra över kullerstenarna i Haga med sommarens första glass i handen, sitta på en parkbänk i allén och se hur grönt det är i stan, en klarblå himmel och solens varma strålar som hjärtat och själen att tina upp och må riktigt gott. Att sitta på en skön uteservering, äta färska skaldjur och spana på folket som glider förbi.
Som från ingenstans dyker dom upp - de vacka människorna , redan brunbrända och iförda säsongens senaste och rätta solglasögon.

Men min dröm om Göteborg är mer än bara detta. Det borde ju självklart inte finnas något dom, bara ett vi.
Drömmen om stan är att alla ska få plats, idag är segregation och utanförskap ett kännetecken för Göteborg.
Ska det vara så?
Jag gillar verkligen tanken om Göteborgs som Evenemangsstaden, men för mig räcker det inte.
Utanförskap är inget måste för en stor stad, det är ingen regel som måste gälla, ingen undanflykt för att slippa agera och ingen ursäkt för att slippa mötas.

För ett par veckor sedan satt jag ner på en parkbänk i stan, i solen, och samtalade med en person.
Hon hade varit hemlös i större delen av sitt vuxna liv, trubbel med rättvisan och en pågående kamp med droger.
Vi tyckte olika om nästan allting, jag tänkte för mig själv att vi lever i helt olika världar.
Men allteftersom samtalet fortsatte så kände jag mer och mer igen mig, kunde identifiera mig mer och mer.
När jag verkligen lyssnade och faktiskt hörde vad hon sa så handlade det om samma drivkrafter och livsbehov som jag själv har. Att bli älskad och få älska. Att vara viktig och behövd av någon.
Att bli saknad om jag dör.

Jag tänkte då att det finns för få platser och för få tillfällen att möta någon som inte är som jag eller lever som jag. Vi tar för lite tid att lyssna på varandra. Vi möts inte. Och det är så rädslan för den andre föds.
Den som på utsidan inte ser ut som jag. Så växer utanförskapet och segregationen.
Så växer ett dom och ett vi.
Tänk om vi möttes och fick se att livsbehoven delar vi alla. Att det inte är så mycket nytt under solen.
Alla vill vi bli älskade, bekräftade och behövda.
Vad fattigt livet blir om vi inte gör nya möten och nya upptäckter hos varandra.
Vad lätt att vi blir en del av att bekräfta skillnader mellan människor.
Jag önskar att jag tog mer tid för det mötet, mer tid för att lyssna på en annan människa och upptäcka att det finns faktiskt inget dom, bara ett vi.

Vart är värmen..?

Tisdag och en dag närmare semestern...

Ska bli underbart skönt att vara ledig, är detta året fast besluten i att inte fångas upp av den formidabelt hängivna och snobbiga semesterkommittén som varje sommar ser till att alla av svagare alternativt låt-gå karaktär ansluter till den forcerade fasen där man måste utöva så många aktiviteter som möjligt.

Fasen har olika inslag att erbjuda och beroende på vilken nivå du till slut slungas av på (alternativt vad din plånbok kan hantera) kan du välja bland följande aktiviteter:

- Hyra ett mysigt sommarhus - observera att mysigt är synonymt med ett vitt skärgårdshus i något av kustsamhällena trots att det är ungefär tio gånger så dyrt som ett litet torp vid en sjö.

- Åka på solresa - och tänk inte ens tanken på att boka in dig till billiga Bulgarien, Egypten eller Turkiet (eventuellt kan Turkiet funka, men då enkom till Istanbul dit du givetvis åker med dina fräcka väninnor och sippar på dyra drinkar på en cool klubb). Solresa med sambon eller familjen måste destineras till Kroatien, Syditalien alternativt någon av de finare & mindre grekiska öarna.

- Träffa släkt och vänner femtioelva gånger, grilla fyrtioåtta av gångerna. Inhandla tvåhundra olika rubbings, glazer och framförallt grillarnas grill - Weber Genesis á 12000 kr.

- Åka båt - egen båt eller snylta med dig på någon av dina vänners båtar. Missa för guds skull inte att klä dig i en marin Holebrook-outfit och små färgglada Raffe-pikéer på kidsen. Ni kommer mest troligen att göra strandhugg inkluderat svindyr lunch på Marstrand eller Fjäderholmarna, beroende på vart ni befinner er geografiskt.

- Skicka iväg kidsen på sommarläger - under tiden som barnen är borta ser ni till att vårda ert förhållande genom att gå ut & äta på någon mysig restaurang - gärna med exotisk eller varför inte kontinental känsla, alternativt ta in på ett exklusivt hotell och bli nykära igen (inte så troligt men högst sannolikt att semesterkassan kapats betydligt.)

Ok, ok - herregud vad jag är spydig och ironisk. Så vad är mina råd istället då..?

Om fint väder så är det svårt underskattat att ligga på en filt och läsa bok, lösa korsord, sova eller filosofera i största allmänhet. Om dåligt väder - samma aktiviteter men inne i soffan.
Jamen, allvarligt talat - tagga ner och ta det lugnt...! Det är väl det semestern handlar om..?

Semester enligt Wikipedia lyder faktiskt:
"Semester är avtalad ledighet under ett visst antal av årets dagar. Semester kan vara lagstiftad eller vara resultat av kollektivavtal. Alla EU-länder har minst 20 arbetsdagars betald semester. Sverige har 25. Frankrike har 30. USA är enda land i den rika världen utan lagstadgad semester".

Så kan vi inte bara relaxa på dessa stackars 25 dagar av årets 365... Knappa 7% av hela året måste vi väl ändå kunna sträcka ut, slappna av och bara vara..?

Funderar då osökt på vad som hände med Just D..? På tal om Relalalaxa....
Och för alla er som inte var tillräckligt gamla på 90-talet: JustD var en svensk Hiphop grupp mellan 1990-1995, bestående av Peder Ernroth, Wille Crafoord och Gustave Lund. Introducerade och utvecklade hiphopen på svenska för en bred publik. Passade dock aldrig riktigt in i något fack och medlemmarna ansågs komma från "fel" bakgrund. Just D:s musik byggde till stor del på samplingar från äldre skivor, på de två första uteslutande från svenska skivor.

Till sist; det är lätt att tänka att alla barn självklart längtar till sommar och ledighet...
Men det är ju faktiskt inte alla barn som längtar efter sommarlovet.
För många är det kanske den ensammaste tiden på året. För flera av barn betyder sommarlovet att man själv är kvar i stan när alla andra kompisar reser bort. De långa, lediga, dagarna är fyllda av ensamhet, saknad och längtan.
Glöm inte bort attt det finns flera hjälporganisationer som stödjer arbetet med att ordna sommarläger och aktiviteter även för dessa barn, skänk en slant dit och bidra till att ett barn till får njuta av sommaren så som det ska vara när man är liten.

Välkommen till Mezcla & Agradable (fritt översatt från spanskan Blandat & Behagligt)

Detta är  en blogg om allt och inget, fritt ur tankarna och dagsformen.

Hur sugen är du på semester nu..? På en skala 1-10...?
Jag kan tänka mig att befinna mig på 11 på den skalan. Är så trött på mornarna så det liknar inget annat...
Att jobba en enda dag till efter fredag känns svårt oöverstigligt.

Vi chattade några kompisar för ett par kvällar sedan, om vad det skulle vara värt i pengar att vänta med sin semester en stund till.
En dag, en vecka, några veckor, men kom fram till att det är helt omöjligt att omsätta det i någon form av ekonomiskt värde.
En av oss tyckte att det skulle räknas som en Strawberry Daiquiri i timmen (ca 960 kr/dag) vilket en annan tyckte var fullständigt huvudlöst. Självklart skulle det räknas som en fullvärdig semesterdag multiplicerat med fem - allra minst..! (ca 5000 kr/dag).
En tredje kunde lätt tänka sig att skjuta på semestern ett par veckor mot att få en schysst fjällvecka till vintern istället. Tilläggas kan att denna person har sömnbehov som en giraff (sover 3-4 timmar per dygn) gillar inte solen (blir lätt röd),  hatar uteserveringar och flyr allt vad grillaftnar heter.
Med andra ord - inte så svårt att tänka sig att skjuta på semestern över sommaren då....

På tal om sömnbehov (och ja, det är faktiskt så att giraffer bara sover 3-4 timmar)
visste du att en fladdermus sover 18—20 timmar per dygn..? Inte konstigt att de är svårt hysteriska när de väl är vakna och piper runt i 200 km i timmen, måste ju kännas hyfsat angeläget att hinna med allt under 4 vakna timmar... Fascinerande också att hos alla djur (även människan) hänger matvanorna ihop med deras sömnmängd. Det dagliga sömnbehovet är störst hos köttätare, mindre hos allätare och minst hos växtätare.
Förklarar varför man går i däck efter en 200 grams köttbit t ex.

Ännu ett spännande begrepp och håll i dig nu, här kommer lite meningslöst vetande att glänsa med på nästa middag; unihemisfärisk sömn. Med unihemisfärisk sömn avses sömn med endast en hjärnhalva. Fenomenet finns beskrivet hos fåglar och vattenlevande däggdjur, samt hos flera reptilarter. Anledningar till att unihemisfärisk sömn har utvecklats är sannolikt främst att det möjliggör att djuret under sömn kan ta emot stimuli från omgivningen om exempelvis hotande faror, och att det möjliggör för djuret att flyga, eller att regelbundet gå upp till vattenytan för att andas även under sömn.

Fatta hur coolt detta hade varit - att under erbarmligt tråkiga möten kunna släcka ner halva hjärnan och ta en liten siesta..? Eller sitta framför datorn och se ut som att man jobbar men att under den unihemisfäriska sömnen konsekvent vara beredd på analkande fara (såsom infarande chef viftandes med nya trista uppgifter..)

Funderar även på vad som hände med 19-årige Sedabastian Feller, som blev avslöjad med att ha fuskat till sig Schack-OS 2010 i Frankrike efter att ha spelat ett par "omänskligt bra" partier. Feller fick hjälp av lagledaren Hauchard, som förmedlade dragen med hjälp av ett sofistikerat kodspråk. Lagledaren stod i sin tur i SMS-kontakt med en annan person, som fanns på plats live i Frankrike med en tillgänglig dator.
Smart, men ändå inte tillräckligt genomtänkt.
Eller handlade det kanske om att Feller var för bra och att det var därför man blev misstänksam..?

Notera även att ordet Filofax ursprunligen betyder samt uttalas File of facts.

Anyways, måndagen är uppstartad och klar. Nu kör vi så det ryker, eller åtminstone pyr lite.