Jag tycker att personligt ansvarstagande är den absolut viktigaste egenskapen i alla sammanhang: Jobbet, familjen, fritiden.
I alla sammanhang kan man nästan alltid tratta ner det i en gemensam sak – inställningen hos varje individ. Alla människor har olika bakgrund, erfarenheter och förutsättningar, det är ingenting som går att förändra. Däremot kan alla förändra sin inställning till hur man ser på saker. På en arbetsplats t ex tänker vi inte alltid på hur lätt det är klaga på saker, det kan vara småsaker som egentligen inte är viktiga men det händer alltför ofta att det slinker ur en onödig kommentar. Adderar man alla dessa små kommentarer till varann så börjar småsakerna helt plötsligt bli lite irriterande och de sprider sig dessutom till fler människor. Det här blir över tid irritationsmoment som kollegorna börjar störa sig på = att lägga fokus och energi på fel saker.
Hur kommer man då till rätta med inställningen? Inställning är något som är förändringsbart. En positiv inställning och ett personligt ansvarstagande sprider sig gärna till andra, många vill gärna vara med där energin finns. Människor som besitter en positiv grundsyn har lättare att hantera förändringar och har ofta ett annat kroppspråk.
Min uppfattning är att du genom personligt ansvarstagande gör bättre ifrån dig, trivs bättre med dig själv, uppskattas mer av andra. Dessutom är personligt ansvarstagande också grunden för att kunna förbättra andra egenskaper och förmågor.
Vem gjorde det? Varför händer det mig? När ska de lära sig att göra rätt? Det är den typen av frågor vi ställer oss när vi tycker att något inte fungerar bra. Experter och analytiker på personligt ansvarstagande, menar att den här typen av frågor är vårt sätt att fly från ansvar. Vi ställer frågor som är frånskjutande, klandrande eller som gör oss till offer.
Självklart går det att lära sig att ta personligt ansvar. Kikar man på den amerikanske författaren och föreläsaren John G. Miller Millers koncept, som är väldigt enkelt och går ut på att lära sig att ställa frågor på ett annat sätt. Hans koncept bygger på att ställa frågor enligt dessa tre kriterier:
1. En bra fråga börjar med vad eller hur, inte med varför, när eller vem. Varför innebär ett offertänkande: Varför händer detta mig!? När är framåtskjutande: När ska vi få bättre verktyg!? Vem är klandrande: Vem gjorde det här!? Vad och hur är däremot inriktade på handling.
2. En bra fråga innehåller jag, inte de, vi eller du. De, vi och du skjuter över ansvar på andra och gör att vi själva backar. Jag lägger ansvaret på den enda person som kan påverka min situation: Jag själv.
3. En bra fråga fokuserar på handling. Handling är motsatsen till klander, frånskjutande och offertänkande. Tänk aktiva verb: Agera, Lära, Förbättra, Ändra, Spring
Vill du bli bättre på och träna ditt personliga ansvarstagande..? Ställ dig själv följande frågor:
Vad kan jag göra?
Hur kan jag bidra?
Hur kan jag säga detta på ett annat sätt?
Hur kan jag undvika att göra detta igen?
Vad kan jag lära mig av det här?
Vad kan jag göra bättre?
Och avslutningsvis vill jag slå hål på två myter om ansvarstagande:
Myt 1: Ett ansvarstagande aldrig en gruppföreteelse: Individer gömmer sig gärna bakom gruppen men varje ”jag” i gruppen är ansvarig för sig själv. I det ansvaret ligger också att var och en gör sitt för att få gruppen att fungera och agerar enligt gruppens gemensamt fattade beslut.
Myt 2: Det kan i och för sig vara en poäng med att se problem som möjligheter eller utmaningar, men ansvarstagande kräver att man erkänner problem: Acceptera att det är ett problem och gör något åt det!
"Det finns olika grader i helvetet och det är inte hur man har det, utan hur man tar det".
I alla sammanhang kan man nästan alltid tratta ner det i en gemensam sak – inställningen hos varje individ. Alla människor har olika bakgrund, erfarenheter och förutsättningar, det är ingenting som går att förändra. Däremot kan alla förändra sin inställning till hur man ser på saker. På en arbetsplats t ex tänker vi inte alltid på hur lätt det är klaga på saker, det kan vara småsaker som egentligen inte är viktiga men det händer alltför ofta att det slinker ur en onödig kommentar. Adderar man alla dessa små kommentarer till varann så börjar småsakerna helt plötsligt bli lite irriterande och de sprider sig dessutom till fler människor. Det här blir över tid irritationsmoment som kollegorna börjar störa sig på = att lägga fokus och energi på fel saker.
Hur kommer man då till rätta med inställningen? Inställning är något som är förändringsbart. En positiv inställning och ett personligt ansvarstagande sprider sig gärna till andra, många vill gärna vara med där energin finns. Människor som besitter en positiv grundsyn har lättare att hantera förändringar och har ofta ett annat kroppspråk.
Min uppfattning är att du genom personligt ansvarstagande gör bättre ifrån dig, trivs bättre med dig själv, uppskattas mer av andra. Dessutom är personligt ansvarstagande också grunden för att kunna förbättra andra egenskaper och förmågor.
Vem gjorde det? Varför händer det mig? När ska de lära sig att göra rätt? Det är den typen av frågor vi ställer oss när vi tycker att något inte fungerar bra. Experter och analytiker på personligt ansvarstagande, menar att den här typen av frågor är vårt sätt att fly från ansvar. Vi ställer frågor som är frånskjutande, klandrande eller som gör oss till offer.
Självklart går det att lära sig att ta personligt ansvar. Kikar man på den amerikanske författaren och föreläsaren John G. Miller Millers koncept, som är väldigt enkelt och går ut på att lära sig att ställa frågor på ett annat sätt. Hans koncept bygger på att ställa frågor enligt dessa tre kriterier:
1. En bra fråga börjar med vad eller hur, inte med varför, när eller vem. Varför innebär ett offertänkande: Varför händer detta mig!? När är framåtskjutande: När ska vi få bättre verktyg!? Vem är klandrande: Vem gjorde det här!? Vad och hur är däremot inriktade på handling.
2. En bra fråga innehåller jag, inte de, vi eller du. De, vi och du skjuter över ansvar på andra och gör att vi själva backar. Jag lägger ansvaret på den enda person som kan påverka min situation: Jag själv.
3. En bra fråga fokuserar på handling. Handling är motsatsen till klander, frånskjutande och offertänkande. Tänk aktiva verb: Agera, Lära, Förbättra, Ändra, Spring
Vill du bli bättre på och träna ditt personliga ansvarstagande..? Ställ dig själv följande frågor:
Vad kan jag göra?
Hur kan jag bidra?
Hur kan jag säga detta på ett annat sätt?
Hur kan jag undvika att göra detta igen?
Vad kan jag lära mig av det här?
Vad kan jag göra bättre?
Och avslutningsvis vill jag slå hål på två myter om ansvarstagande:
Myt 1: Ett ansvarstagande aldrig en gruppföreteelse: Individer gömmer sig gärna bakom gruppen men varje ”jag” i gruppen är ansvarig för sig själv. I det ansvaret ligger också att var och en gör sitt för att få gruppen att fungera och agerar enligt gruppens gemensamt fattade beslut.
Myt 2: Det kan i och för sig vara en poäng med att se problem som möjligheter eller utmaningar, men ansvarstagande kräver att man erkänner problem: Acceptera att det är ett problem och gör något åt det!
"Det finns olika grader i helvetet och det är inte hur man har det, utan hur man tar det".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar