Förstärk könsrollerna

Läste häromdagen en kommunal sammanställning som jag först tolkade som ett skämt, för som ett ironiskt skämt hade det varit lysande.

En klockren kommentar till ett konsumtionstokigt samhälle där vårt utan konkurrens största fritidsintresse är att handla mer, nytt, större och bättre.

Och – i synnerhet – en tid när det tycks viktigare än någonsin att förstärka könsrollerna. 
Killar gillar krig och tjejer tycker om att göra sig fina.

I ett kommunalt propå under benämningen "Sommarlägret Girl & The City”, skulle tjejer från Stocholmsförorten Täby erbjudas en veckas glassigt cityliv med shopping, spa och lattedrickande, vilket också gick under benämningen ”att tillsammans uppleva typiska tjejsaker”. Och det var dessvärre inget skämt. En kommunalt anställd fritidskonsult med dåligt omdöme lyckades få med sommarkursen för tjejer i årskurs 5 till 7 i Täby kommuns broschyr med sommaraktiviteter. 11-13-åriga tjejer skulle under en vecka gå på studiebesök till NK och dricka latte. Orkar inte ens fundera på vilken typ av sommarläger killarna erbjöds. Kanske en vecka av tv-spel, besök på sexklubbar och vodkashots? Det är ju sådant som pojkar vill ha och gillar.

När du får barn är det en ny och märklig omvärld som visar sitt fula tryne avseende könsroller. Som när jag förra veckan skulle köpa ett par chockrosa strumpor med Barbapapa på till min 4,5-åriga son.

Han gillar fotboll, lego och traktorer men också att pärla, pyssla och läsa Barbapapa.

Jag antar att det är ett resultat av att jag från början försökt ge honom den valmöjlighet som få barn får.

När han var 3 år älskade han att klä sig i askungeklänning och små klackskor. Många var olyckskorparna som skakade på huvudet och ifrågasatte "om jag inte var rädd för att min son skulle utveckla en kvinnlig sida" och lite mer försiktigt - på det där typsikt svenska sättet - "tänk om han blir homosexuell..?" Jaaa, täänk...

”Är dom till en flicka?” frågar damen bakom disken när jag räcker över strumporna. Bara för att försäkra sig om att jag inte råkar ge rosa strumpor till en kille. Ska väl du skita i, det har väl för fan ingen betydelse, replikerar jag blixtsnabbt och kastar strumporna i ansiktet på henne och går därifrån.

Nej, det gör jag förstås inte, är svensk och väluppfostrad och kan såklart uppföra mig i officiella sammanhang.

Men det kokar inom mig och jag suckar högt och uppgivet, sådär som man gör när man varit med om alldeles för många liknande situationer. Vad är det för fel på folk egentligen?

Vad som är positivt dock är att det blir fler som reagerar. Läste ett inlägg nyligen som handlade just om hur vi vuxna tvingar på barnen deras könsidentitet från dagen då de föds. Skribenten hade just varit på ett 2-års kalas där en pojke uteslutande fick ”hårda” leksaker. När skribentens inlägg publicerades rasade det in repliker och respons, såpass mycket att lokaltidningens lilla server brakade ihop. Uppenbarligen är det fler som tycker att deras barn förtjänar någonting bättre än det som erbjuds.

Även om vissa fritidskonsulter gör sitt bästa för att tjejerna ska veta sin plats  här i världen...

Sådär, nu har jag varit dryg så det räcker och bestämmer mig för att avsluta med något tänkvärt inför helgen:

"Arouse in the other person an eager want" - Det finns bara ett sätt att få folk att göra något: Få dem att vilja göra det.